Här kommer det andra inlägget och det är låååååångt! Det har tagit mig många timmar nu att bara ladda upp bilderna.
På nyårsafton kom Andy och Kathy och firade med oss och mamma och pappa. vi hade det väldigt trevligt! Inga bilder dock...
Precis före jul så fick vi besked från Westinghouse att vi inte får stanna kvar här i Pittsburgh i ytterligare ett år, som vi hade frågat om. Vi blev väldigt ledsna, speciellt jag och Jan. Jag grät i flera dagar... och jag blir fortfarande väldigt ledsen emellanåt. När planet lyfter hemåt i sommar så kommer jag att dö en smula... jag trivs så bra här. Men så är det när man flyttar med ett företag... man kan inte bestämma själv. Westinghouse har inte alls visat bra resultat det senaste åren och har inte råd att ha många anställda utomlands samtidigt och nu är det någon annans tur att åka hit. Vi har funderat på att emigrera men det känns inte helt rätt det heller... så nu kommer vi hem! Jag har tänkt och tänkt på positiva saker med att flytta hem och jag har en liten lista:
- Fönsterbänkar! Jag saknar att inte ha blommor i fönstrena
- Billiga plant och blommor. Det finns inget plantagen här inte....
- Mataffärernas mejeriavdelning... oj vad det ska bli gott med gräddfil :=)
- Skönt att prata svenska ibland... speciellt när det gäller fackspråk. Ibland kommer black-outerna, ha ha!!
- Äta lunch ute... mycket bättre matkultur på restaurangerna i Sverige
- Att ha taklampor...
- Min naprapat :=)
- Större kylskåp
Det finns säkert massor med flera saker som ska bli toppen med Sverige men kommer inte på allt just nu. Det ska också bli toppen att bo nära familj och vänner naturligtvis! Tyvärr känner vi oss lite besvikna på en del vänner... vi har snart bott här i två år och en del har inte lyft telefonluren en endaste gång för att prata med oss... som gjorde det när vi bodde i Sverige. Out of sight, out of mind? Nåväl, det verkar vara så att när man flyttar så glöms man bort och de vännerna blir bekantskaper nu när vi kommer hem igen. Varför ska man helt plötsligt bara börja mejla med varandra? Det finns skype och vanlig telefon...
Melvin bakade en vanlig februaridag när han kom hem efter skolan :=)
Här har han tappat sin första tand och vilken ångest.... han grät hur länge som helst för han tyckte det kändes så obehagligt med ett hål istället för en tand. Lilla gubben!
Lördagen den 12 feb fick vi besök av Alfred och Melvin gamla fröken från Västerås, Birgitta! Hon var här en hel vecka och förgyllde vår tillvaro. Under veckan så observerade hon flera Montessoriskolor, främst killarnas skola och hon verkar ha haft det roligt. Hon sa att hon inte kunde sova på mornarna för hon var så full av inspiration :=) Vi njöt av att ha henne här, speciellt pojkarna som var VÄLDIGT ledsna när hon åkte. Tyvärr var vi väldigt lata med kameran... Peter Forsberg gjorde en kortlivad comeback i februari i en arena ca 3,5 timme härifrån. Min kära man fick ett ryck och slutade några timmar tidigare från jobbet, satte sig i bilen och åkte till matchen. Han kom hem på natten sen och var så glad över att han åkte! Tur var det för några dagar senare så gick Foppa i pension :=)
Fredagen 18 feb. steg min golftokige man upp tiiiidigt för att flyga till Orlando och lite golfspel. Han kom hem sen på söndagseftermiddagen och var väldigt lycklig! Hur ska han kunna flytta hem till Sverige???
En av besökarna på golfbanan....
I januari började vi dra i trådar för att Alfred skulle kolla sina halsmandlar och efter ett besök hos öron-näsa-hals doktorn som konstaterade att halsmandlarna var gigantiska, bestämdes det operationsdatum. Den 28 februari var det dags och här är vi i väntrummet på Children's Hospital i Pittsburgh. Det är ett av USA:s bästa barnsjukhus med många bra läkare och de har även framstående forskning. Sjukhuset är nyrenoverat och i mycket fint skick! I väntrummet fanns det Nintendo Wii med olika spel, liksom Rockband... de hade massor med böcker och spel, förutom flera tv dessutom.
Pappa Jan i väntrummet. Vår operationstid var 12.15 men det blev framskjutet till 13.15.
Alfred förberedd liksom pappa. Jag väntade utanför operationsrummet med alla väskor (för jag är så harig när barnen ska sövas....). Här börjar Alfred bli lite full av medicin han fått och han både skrattade och grät. Mest skrattade :=)
Under operationen fick vi vänta i ett speciellt väntrum och innan hade Alfred fått ett speciellt nummer och det numret kunde vi nu följa på tv-skärmar för att se var han var i operationen. Väldigt avancerat! Efter operationen kom läkaren direkt och pratade med oss. Allt hade gått bra och vi följde med honom till första uppvaket där Alfred väntade. Han hade inte börjat vakna än och en sköterska satt och bevakade honom hela tiden. Det var inte tal om att försöka väcka honom utan han fick vakna till under nästan en timme i sällskap av oss och en sköterska. Det kändes väldigt tryggt! När han vaknat blev vi rullade vidare till uppvak nummer två där man fick ett eget bås i väntan på att komma till ett rum efter några timmar. Här är han nu! Det är tv:n som hänger till höger.
Det var bestämt att jag skulle sova första natten med Alfred och Jan var hem och hämtade Melvin efter skolan. När de kom till sjukhuset och vi åt middag ihop, så kom nattens läkare och pratade med oss och talade om att sjukhuset var knökfullt, så vi fick förbereda oss på att tillbringa natten på uppvaket, jag sovandes i en stol då. Det kändes inte bra med tanke på mitt bäcken så Jan och jag bytte plats... jag åkte hem med Melvin. I samma stund vi åkte hem ringde Jan och sa att de hade fått ett rum, typiskt! Här är Alfred i badrummet...
I sin säng på rummet. Det komiska i det hela är att när läkaren/kirurgen kom på besök sent på kvällen sa han att Alfred mådde sa pass bra att om de ville åka hem så fick de göra det. Innan sa de till oss att minst en natt på sjukhuset eftersom A hade sömnapne... men A var väldigt pigg och åt en hel del på uppvaket :=)
Det hela slutade med att Alfred och Jan kom hem kl 23.30 :=) Det var dock starten på en smärtsam och jobbig återhämtning för A. Var fjärde timme dygnet runt fick vi ställa klockan för att ge honom smärtstillande och han grät ofta av smärta innan vi kunde ge honom mer medicin. Det var fruktansvärt jobbigt att se honom ha så ont. Han var väldigt trött dessutom och vi andra var inte så pigga heller... jag eller Jan var tvungen att sitta bredvid honom hela tiden den första veckan för att han skulle dricka eller äta något, för att han inte skulle bli uttorkad. Han var hemma från skolan i två veckor. Hans röst kom tillbaka någorlunda tills det var skoldags som tur var.
Fredagen 18 feb. steg min golftokige man upp tiiiidigt för att flyga till Orlando och lite golfspel. Han kom hem sen på söndagseftermiddagen och var väldigt lycklig! Hur ska han kunna flytta hem till Sverige???
En av besökarna på golfbanan....
I januari började vi dra i trådar för att Alfred skulle kolla sina halsmandlar och efter ett besök hos öron-näsa-hals doktorn som konstaterade att halsmandlarna var gigantiska, bestämdes det operationsdatum. Den 28 februari var det dags och här är vi i väntrummet på Children's Hospital i Pittsburgh. Det är ett av USA:s bästa barnsjukhus med många bra läkare och de har även framstående forskning. Sjukhuset är nyrenoverat och i mycket fint skick! I väntrummet fanns det Nintendo Wii med olika spel, liksom Rockband... de hade massor med böcker och spel, förutom flera tv dessutom.
Pappa Jan i väntrummet. Vår operationstid var 12.15 men det blev framskjutet till 13.15.
Alfred förberedd liksom pappa. Jag väntade utanför operationsrummet med alla väskor (för jag är så harig när barnen ska sövas....). Här börjar Alfred bli lite full av medicin han fått och han både skrattade och grät. Mest skrattade :=)
Under operationen fick vi vänta i ett speciellt väntrum och innan hade Alfred fått ett speciellt nummer och det numret kunde vi nu följa på tv-skärmar för att se var han var i operationen. Väldigt avancerat! Efter operationen kom läkaren direkt och pratade med oss. Allt hade gått bra och vi följde med honom till första uppvaket där Alfred väntade. Han hade inte börjat vakna än och en sköterska satt och bevakade honom hela tiden. Det var inte tal om att försöka väcka honom utan han fick vakna till under nästan en timme i sällskap av oss och en sköterska. Det kändes väldigt tryggt! När han vaknat blev vi rullade vidare till uppvak nummer två där man fick ett eget bås i väntan på att komma till ett rum efter några timmar. Här är han nu! Det är tv:n som hänger till höger.
Det var bestämt att jag skulle sova första natten med Alfred och Jan var hem och hämtade Melvin efter skolan. När de kom till sjukhuset och vi åt middag ihop, så kom nattens läkare och pratade med oss och talade om att sjukhuset var knökfullt, så vi fick förbereda oss på att tillbringa natten på uppvaket, jag sovandes i en stol då. Det kändes inte bra med tanke på mitt bäcken så Jan och jag bytte plats... jag åkte hem med Melvin. I samma stund vi åkte hem ringde Jan och sa att de hade fått ett rum, typiskt! Här är Alfred i badrummet...
I sin säng på rummet. Det komiska i det hela är att när läkaren/kirurgen kom på besök sent på kvällen sa han att Alfred mådde sa pass bra att om de ville åka hem så fick de göra det. Innan sa de till oss att minst en natt på sjukhuset eftersom A hade sömnapne... men A var väldigt pigg och åt en hel del på uppvaket :=)
Det hela slutade med att Alfred och Jan kom hem kl 23.30 :=) Det var dock starten på en smärtsam och jobbig återhämtning för A. Var fjärde timme dygnet runt fick vi ställa klockan för att ge honom smärtstillande och han grät ofta av smärta innan vi kunde ge honom mer medicin. Det var fruktansvärt jobbigt att se honom ha så ont. Han var väldigt trött dessutom och vi andra var inte så pigga heller... jag eller Jan var tvungen att sitta bredvid honom hela tiden den första veckan för att han skulle dricka eller äta något, för att han inte skulle bli uttorkad. Han var hemma från skolan i två veckor. Hans röst kom tillbaka någorlunda tills det var skoldags som tur var. Under dessa två veckor var Melvin bjuden på kalas till The Aviary och det såg han verkligen fram emot! De har många olika fåglar där, bl a denna skönhet!
Födelsedagsbarnet Brody's tårta :=)
Dinosaurie cupcakes!
Före fikat kom en anställd med olika djur och berättade om dem för barnen. En papegoja :=)
En afrikansk pingvin!
En stor och fin uggla :=)
Melvin
På väg hem!
Ser ni figuren i rött? Det är Jan på tv, ha ha! Det är under finalrundan av The Masters förra året... han insåg att det inte gick att spara programmet längre från tv så han tog kort... jag säger ingenting!
Han står till vänster....
18 mars var det dags att fira min födelsedag, hela 37 år. Det kändes gammalt!!! Tårtan går i grönt när man fyller nära St Patrick's Day. Haha!
Födelsedagsbarnet Brody's tårta :=)
Dinosaurie cupcakes!
Före fikat kom en anställd med olika djur och berättade om dem för barnen. En papegoja :=)
En afrikansk pingvin!
En stor och fin uggla :=)
Melvin
På väg hem!
Ser ni figuren i rött? Det är Jan på tv, ha ha! Det är under finalrundan av The Masters förra året... han insåg att det inte gick att spara programmet längre från tv så han tog kort... jag säger ingenting!
Han står till vänster....
18 mars var det dags att fira min födelsedag, hela 37 år. Det kändes gammalt!!! Tårtan går i grönt när man fyller nära St Patrick's Day. Haha!
Alfred med kameran, Jan och Melvin redo för skönsång ...
Lite paket till en nyvaken mamma. Alltid lika roligt med paket!
Vädret var fantastiskt på min födelsedag. 22 grader varmt!!! Här sitter jag och Skypar med några som ville gratulera. Tack för det!
Killarna ritade rum på hela garageuppfarten. :-)
Dagen efter min födelsedag åkte vi till Grove City, Premium Outlets en snabbis för att sedan äta lunch på Bravo. God italiensk restaurang.
På kvällen började det hagla. Kolla storleken. Det är Jans hand.
Den 26e mars kom familjen Linden och eftersom Magnus fyllde 40 år den 1a april passade vi alla på att åka till Washington DC. Vi hade tänkt åka på torsdagen, men Ida och Melvin fick feber så resan sköts fram en dag. Väl i Washington blev det taxi in till National Air and Space Museum där vi tittade på bröderna Wright's flygplan.
Några bombplan från Andra Världskriget.
Jag och mina små på The Mall med Capitol Hill i bakgrunden.
Washington Monument och Skantz-pojkarna ... ;-)
För snart hundra år sedan skänkte Japan 3000 körsbärsträd till USA och de har varje år sedan dess Cherry Blossom Festival i Washington DC. Otroligt många vackra träd.
Jan: Fin fru och fina barn!!! Puss!
Cathrine och Mia bland körsbärsträden! Glada tjejer!!!
På kvällen blev det italiensk restaurang. Mr och Mrs Linden och Mrs Skantz väntar på pastan!!
Melvin och Ida roar sig innan maten kommer ...
... vad är såååååå kul?
AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!! Ante mig att det var något lurt på gång!!! Haha! ;-)
Ida, Alfred och Anna.
No comments!!! Det är kärlek!
På en tv-kanal som heter TLC finns ett program som heter DC Cupcakes och Alfred och Melvin ville så gärna åka dit. Väl där var det ca 2 timmars kö att komma in i butiken ... Vi fick dock tipset att ringa in en beställning och gå förbi kön nästa dag. Hurra! Sagt och gjort. Vi åkte dit och köpte fantastiska muffins och tog lite bilder. Killarna fick stickers så de var jättenöjda!
Våra små Globetrotters ;-)
Systrarna som har butiken.
Kööööööööööööööööööön ....
Utanför butiken!
Vårna MUFFINS!!! De var jättegoda! $15 för alla sex var inte ens dyrt.
Hemma i Wexford igen så fortsatte barnen att leka fantastiskt fint. Det gjorde de i två veckor. De hade så kul och det var två krossade pojkar som vinkade adjö när "deras" tjejer åkte vidare till New York för att sedan flyga till Sverige fyra dagar senare. Det var väldigt kul att ha Er hos oss Cathrine, Magnus, Ida och Anna. Det gick väldigt bra att bo tillsammans och det underlättar mycket. Tack för all hjälp i köket Magnus. Nu står Jan där själv igen. Dock inspirerad av dina kökskonster. Vi åt faktiskt rester på köttfärslimpan på självasta Påskafton. HAHAHAHA!! Jan kokade till och med morötter. ;-) Tack för besöket!
På morgonen den 9e april åkte Lindens och det gjorde vi också. Med två vekors semester styrde vi söderut mot Savannah, Georgia. En gammal vacker stad.
Vi kom sent på kvällen på lördagen och gick sedan ut på stan och satt oss på ett torg mitt i Historic District. Just detta området hette City Market. Så härligt att komma till värmen. 30 grader varmt och inte ett moln! Habba habba!!!
Det finns mycket att se och vi beslöt oss att hoppa på en guidad busstur för att få ut så mycket som möjligt av en dag i Savannah. Turguiden var både rolig och duktig så det var en bra ide att ta turen.
Självklart för mig så har man ju sin Masterskeps i delstaten Georgia, men den där förstfödda, han har en John Deere minsann ... Säger ingenting. Han märker väl när arvet går till Melvin. :-) Han kanske kan ärva en traktor från sin morfar. Haha!!! (Melvins beige keps är hans Masterskeps. Alfeds låg hemma i Wexford ...)
Lummigt värre!
Det var många små parker. Ofta någon staty eller annan minnessak inkluderat.
Mycket gammal fin arkitektur.
En SUPER gammal ek!
Ju mer järndetaljer man hade på sitt hus, ju rikare var man.
Polisbilar från 50-talet.
Lunch blev det nere "Board walken". Bussen kunde man nämligen hoppa av och på som man ville under hela dagen. Så vi tog en liten paus.
Den här damen tog förväl av en ung sjöman i unga år som lovade att komma tillbaka och gifta sig med henne, men han kom aldrig. Hon slutade dock aldrig att hälsa alla båtar välkomna till hamnen i hopp om han skulle komma vara ombord.
Mysigt ställe att gifta sig på ... Alla på bussarna vinkar ju så glatt!
Melvin i sin fina keps ...
Mina andra två skruttar. Mia har velat sett Savannah länge, enda sedan hon läste boken "Midnight in the garden of good and evil". Finns även som film. Staden är jättestolt över filmen! Vi missade Savannah förra sommaren och även senare i oktober så nu var det dags.
Coolt namn på ett bryggeri ...
Det skulle egentligen vara två nätter i Savannah, men det ändrade min kära fru på med "lite" finansiell hjälp från Lena, Tord, Daniel och Lina. På väg ner till Savannah fick jag nämligen en tidig 40-årspresent. Jag skulle få spela Stadium Course på TPC at Sawgrass. Detta låter ju kanske konstigt för den oinvigde, men stort som bara den för mig. Det spelas en tävling där varje år som är PGA-tourspelarnas egen tävling och den kallas den 5e Majorn. Jag tog lite bilder redan vid frukosten ...
På morgonen den 9e april åkte Lindens och det gjorde vi också. Med två vekors semester styrde vi söderut mot Savannah, Georgia. En gammal vacker stad.
Vi kom sent på kvällen på lördagen och gick sedan ut på stan och satt oss på ett torg mitt i Historic District. Just detta området hette City Market. Så härligt att komma till värmen. 30 grader varmt och inte ett moln! Habba habba!!!
Det finns mycket att se och vi beslöt oss att hoppa på en guidad busstur för att få ut så mycket som möjligt av en dag i Savannah. Turguiden var både rolig och duktig så det var en bra ide att ta turen.
Självklart för mig så har man ju sin Masterskeps i delstaten Georgia, men den där förstfödda, han har en John Deere minsann ... Säger ingenting. Han märker väl när arvet går till Melvin. :-) Han kanske kan ärva en traktor från sin morfar. Haha!!! (Melvins beige keps är hans Masterskeps. Alfeds låg hemma i Wexford ...)
Lummigt värre!
Det var många små parker. Ofta någon staty eller annan minnessak inkluderat.
Mycket gammal fin arkitektur.
En SUPER gammal ek!
Ju mer järndetaljer man hade på sitt hus, ju rikare var man.
Polisbilar från 50-talet.
Lunch blev det nere "Board walken". Bussen kunde man nämligen hoppa av och på som man ville under hela dagen. Så vi tog en liten paus.
Den här damen tog förväl av en ung sjöman i unga år som lovade att komma tillbaka och gifta sig med henne, men han kom aldrig. Hon slutade dock aldrig att hälsa alla båtar välkomna till hamnen i hopp om han skulle komma vara ombord.
Mysigt ställe att gifta sig på ... Alla på bussarna vinkar ju så glatt!
Melvin i sin fina keps ...
Mina andra två skruttar. Mia har velat sett Savannah länge, enda sedan hon läste boken "Midnight in the garden of good and evil". Finns även som film. Staden är jättestolt över filmen! Vi missade Savannah förra sommaren och även senare i oktober så nu var det dags.
Coolt namn på ett bryggeri ...
Det skulle egentligen vara två nätter i Savannah, men det ändrade min kära fru på med "lite" finansiell hjälp från Lena, Tord, Daniel och Lina. På väg ner till Savannah fick jag nämligen en tidig 40-årspresent. Jag skulle få spela Stadium Course på TPC at Sawgrass. Detta låter ju kanske konstigt för den oinvigde, men stort som bara den för mig. Det spelas en tävling där varje år som är PGA-tourspelarnas egen tävling och den kallas den 5e Majorn. Jag tog lite bilder redan vid frukosten ... 
Inne i det magnifika klubbhuset sitter bilder på alla som vunnit tävlingen. Sverige är representerat eftersom Henrik Stenson knäckte Tiger & Co 2009. Tim Clark är regerande mästare och därför vajar Sydafrikas flagga i e rondell på väg mot första tee.
Enorma tavlor i lobbyn på bl a Jack Nicklaus.
Jag och mina spelkamrater för dagen. 7000 kvadratmeter klubbhus i bakgrunden ...
17:e hålet är deras signaturhål. Ett kort par 3 men vatten överallt. Jag passade på att slå innan adrenalinet började pumpa alltför mycket. Hehe! Jodå, det är min boll närmast flaggan. Min taktik fungerade. Birdien lös dock med sin frånvaro ...buhu!
En bra bild av greenen på hål 17. Vi slog från höger i bild.
Sista hålet med det fina klubbhuset i bakgrunden. Kom ihåg, kära golfarvänner: Det finns inget vatten!
Pang! Mitt i fairway! Låg faktiskt på par på sista nio inför sista hålet. Sex över totalt så jag hade en underbar dag. Det var så kul att spela banan och jag njöt verkligen! Tack än en gång Tord, Lena, Daniel och Lina (och min lilla fru som fixar om på vår semester för att man ska få uppleva sådana här saker!) för en perfekt present till ett golfhjon! ;-) Hur gick det då på sista hålet undrar man spänt? Jodå, en väl avvägd järnsjua till 1,2 meter från koppen resulterade i en birdie och ett under par på sista nio. Om jag är stolt? Ja, lite ... Satan vad kul jag hade!!!!!!
Efteråt kom Mia och killarna och käkade lunch på klubbhusverandan. Vilken perfekt avslutning på en sådan dag.
Omklädningsrum.
Vy från terassen tillbaka mot 18:e hålet.
Efter golfen vid TPC at Sawgrass åkte vi till Orlando, Florida och närmare bestämt Caribbean Beach Resort. Tyvärr så blev Melvin sjuk i magsjuka morgonen efter vi kommit dit, vilket verkligen var otur... dagarna som kom efter blev inte som vi hade tänkt oss. Mycket vid hotellet och badade, Melvin vilade. Här är vår innergård :=)
Vi åt lunch här en dag och det var mysigt!
Vi hade sällskap hela tiden av såna här små rackare!
Efter lunchen var jag kvar en stund till och låg och läste, härligt! Jan tog dessa bilder utan att jag visste om det....
En av kvällarna åkte vi till Disney Downtown och de har världens största Disney-store. Den var STOR!
Killarna letar pins till sin samling. Det fanns mycket att välja mellan och det var många flera väggar...
En annan leksaksaffär.
En mycket uppskattad LEGO-affär
Fin klippt växt!
Dagen efter var vi ÄNTLIGEN till Harry Potter-världen som ligger i Universal Studios. Både Alfred och Melvin hade längtat länge :=)
Hogwarts slott! Man gick genom slottet för att titta på en massa olika saker och det hela avslutats med en brutal åkattraktion... den var INTE att leka med....
När man står i kö in till slottet står man delvis i Hogwarts växthus och här är Mandrakes!
Melvin var ganska matt så mamma fick bära lite :=)
På väg in till slottet!
Fågeln Fenix
Professor Dumbledore och hans kontor / bibliotek.
Harry, Ron och Hermione i ett av sina klassrum. Det var mycket bra gjort!
Vi framför sorteringshatten :=)
Han pratar precis som i filmen :=)
Utanför slottet hade de en lektion om grodor, ha ha! Inga små saker ....
Kolla in grodan!
Slottet igen...
Hogsmeade-byn
Affären Dervish and Banges. Det var kö till att komma in till alla affärer...puh!
Dörrvakten hade en monsterbok och visade, ha ha!
Quidditch bollar
Inne i butiken som hängde ihop med Ollivanders, dit var vi också!
De flesta av personalen var från Storbrittannien, vilket var lite festligt!
Hogsmeade...
Här stod vi i kö och köpte Butterbeer, vilket var gott!
Utanför restaurangen Three Broomsticks
Här är Melvin jättetrött, stackarn! Vi åt en typisk engelsk lunch, jag tog fish and chips...
En av affärerna
Det var mycket folk och ändå sa flera att det var lugnt... usch, jag skulle inte vilja vara där när det är mycket folk.
Inne i godisbutiken där vi naturligtvis köpte chokladgrodor med trollkarlskort. Affären hängde ihop med skäämtbutiken där det fanns ännu mera saker.
På väg ut i resten av Universal Studios. Hogwarts i bakgrunden :=)
Melvin i Jurassic Park :=)
Alfred mumsar på popcorn!
Mellanmål :=)
Alfred tokar sig, hi hi!
En av åkattraktionerna gjorde dess passagerare dyngsura... som här!
Den är som en mycket brutalare flumride... här landar de...
Tufft!
De hade gjort saker och ting bra.
Alfred blev tillfångatagen av Green Goblin, oj oj oj!
Melvin hade också otur....
Universal Studios var fint!
Det här är Hulken "karusellen"... jag skulle inte åka den för 1 miljon dollar....
Hard Rock Café
En flygplans-bar, ha ha!
På väg hem efter lååååång dag
Om man har sett Forrest Gump så fattar man denna...
Dagen efter åkte vi och spelade minigolf på Disneys Fantasia Gardens. Hoppla, vilka fina banor!
De såg ut som riktiga små golfhål, fast de var av matta. Dock inga sarger, så det gick sisådär, ha ha!
Vi samlar kraft och äter lite mellanmål (och just då var jag mitt i en bra bok, he he)
Första hålet!
Melvin orkade bara nio hål sen blev det vila på bänken, stackarn!
På kvällen tog vi ett dopp, precis som de andra kvällarna :=) Här är den stora poolen med vattenruschkanor och pirattema.
På väg hem...
... utanför restaurangen
Marinan
En av stränderna på resorten, vilka är mysiga med hängmattor.
På väg till rummet
När man gick till vårt rum från den stora poolen så var man tvungen att passera en mindre pool som låg närmare oss
Alfred passade på att bada igen, ha ha!
Uppgång till vårt rum
Dagen efter var alla pigga så vi åkte till Magic Kingdom! Här är vi på väg in till Pirates of the Caribbean. Den var mycket autentiskt
Många av åkattraktionerna är mörka så det är svårt att ta bilder. Här är vi dock och ska åka It's a small world. Den var fin.
Alfred tyckte att It's a small world var så gullig och ville åka igen :=)
Den här gången var de kända tekopparna i gång så nu var det dags att åka :=) Jan tog med sig Alfred och Melvin!
Vi hittade Stitch som barnen dansade med :=)
Vi åkte även med Space Ranger och efteråt tog Zurge våra pluttar tillfångna... :=)
Dagen börjar gå mot sitt slut... och solen är på väg ner... snyft.
Dagen avslutades även den med ett dopp efter vi kommit hem :=) På morgon efter började Alfred kräkas och då insåg vi att vi kan inte stanna... vi kommer inte att kunna göra något på flera dagar och tänk om jag och Jan blir dåliga? Hur ska vi då komma hem??? Så vi satte barnen i bilen, Alfred med engångs kaffemuggar att spy i, och sen åkte vi hem... vi startade kl 14.30 på söndagseftermiddagen och kom hem måndag morgon kl 6.30... PUH! Peppar peppar så har varken jag eller Jan fått magsjuka hittills...
Kram kram från oss fyra
